5 maj 2020

Ett föräldrakooperativs ABC

På förskolan Elefanten i Leksand är lagarbetet i fokus. Utmaningar finns, men är samtidigt en språngbräda till utveckling.

– Den kooperativa känslan vi har bidrar till att alla svetsas samman, det är familjärt och tryggt, och vi bryr oss om varandra, säger Katrin Påhlman, ordförande i föräldrakooperativet, mamma till två barn på förskolan och till vardags yrkesverksam som psykolog.

Förskolan Elefanten ligger i närheten av Leksands kyrka, centralt men ändå avskilt, med närhet till bra fritid- och strövområden, lekpark och mycket mer. Kooperativet omfattar totalt 28 barn i åldern ett till fem år. För att få verksamheten att snurra arbetar olika yrkesgrupper nära varandra, som förskollärare, barnskötare, kokerska, lokalvårdare. Till detta lägger vi en rektor som även jobbar som förskolelärare i barngrupp. Dessutom – och här är den stora skillnaden mot en kommunal eller privat förskola – finns ett stort antal vårdnadshavare, 42 stycken, som på olika sätt förväntas vara involverade i verksamheten. Det delade ansvaret är en central del i den kooperativa tanken, där vårdnadshavarna själva äger verksamheten och styr över dess vardag och utveckling. Inflytandet blir stort med korta beslutsvägar.
– Alla vårdnadshavare ska vara med och bidra på olika sätt, i sina roller som medlemmar i kooperativet. Vi har olika grupper, eller utskott, som har mandat att jobba fram olika saker, med tydliga ansvarsområden, säger Ing-Marie Olsén som arbetat på förskolan i tre år och tillträdde som rektor i maj.

Året var 1991 när några föräldrar i Leksand träffades med ambitionen att starta en egen förskola i kooperativ regi. Efter en process med många möten, studiecirklar och studiebesök öppnades den nya verksamheten året därpå. Åren har gått, barn och vuxna har kommit och gått, men driftsformen, och själen, lever kvar. Sedan 2016 har Elefanten även expanderat och gjort plats för fler barn och fler anställningar.
– Vi jobbar för varandra, nära och med mycket energi, där våra medlemmar hela tiden bidrar med input som är bra för verksamheten, säger Ing-Marie. Det är så kooperationer ska fungera när de är som bäst, med stort engagemang, inflytande och flexibilitet. Och det som startade i början på 1990-talet är något annat idag, det är ingen statisk verksamhet.

Framåt, tillsammans

Ing-Marie menar att det är viktigt att hitta personal som värdesätter driftsformen, inte minst pedagoger.
– Möjligen har vi haft tur med våra anställda, de gillar verkligen den kooperativa idén, de kommer nära verksamheten och känner att de gör skillnad. Och personalen väljer att stanna, år efter år. Vi har även förmånen att kunna ha fasta vikarier, vilket också skapar en trygghet.

Katrin Påhlman gillar verksamhetsformen, samtidigt som hon får mycket ansvar i dubbleringen att vara mamma till barn på förskolan och samtidigt ordförande i kooperativet, och i den rollen ha ett ansvar som förutsätter en överblick av verksamheten.
– Det kan vara lite knepigt med rollerna, men det går bra. Jag tror att alla vårdnadshavare känner som jag, att förskolan är lite som ens egen. Man är lite mer mån om att helheten ska fungera. Det blir nånting mycket mer än att bara hämta och lämna barn. Sen är ju verkligheten den, att jag kunde ju inte det här när jag började, jag är psykolog och kunde ingenting om huvudmannaskap. Att vara ordförande, eller förälder, vårdnadshavare, kräver att man sätter sig in i rollen och tar den. Det är många lärdomar, men att göra någonting för sina barn, under några intensiva år under deras uppväxt, ger en väldig tillfredsställelse. Och vi gör det tillsammans, med samma mål. Och det växer fram en laganda som för oss samman.

Utmaningar finns hela tiden, inte minst då barnen ”växer ur verksamheten”, med påföljden att nya vårdnadshavare kommer in och snabbt ska sättas in i rutiner och den kooperativa driften.
– Det är viktigt att involvera och se till att nya vårdnadshavare får de verktyg de behöver för att bidra, säger Katrin. De behöver en bra inskolning och det är en process som kan vara tuff att få till. Om man inte lyckas med detta landar för mycket ansvar på styrelsen, vilket inte är bra. Ett styrelsearbete ska också utvecklas och förändras över tid, och inte bara pågå rutinmässigt. Vi är inne i en sån process nu, vi vill ta nya steg, men det tar förstås tid.
– Viktigt att förhålla sig till är också att vårdnadshavarna är både våra chefer och kunder, det kan vara lite speciellt, säger Ing-Marie.

På förskolan Elefanten är styrelsemöten inplanerade varje månad, medlemsmöten varje kvartal, samt tre städ- och fixdagar varje år. Tillkommer gör ett årsmöte och andra typer av sammankomster. Vårdnadshavare kan även jobba i barngruppen under vikarie-tider.
– Det är en trygghet att ha en bra rektor, säger Katrin, det ger en stabilitet. Hon är vårt ansikte utåt och blir en viktig motor i det vardagliga, inte minst i att driva pedagogiken framåt.

Förskolan Elefanten är en av fem förskolor i Leksand som drivs som ett föräldrakooperativ. Den kooperativa tanken, med frihet under ansvar, synes vara en vinnande väg för såväl barn, vårdnadshavare som personal.
– Att vi är flera kooperativ är kopplat till de korta beslutsvägarna och ett bra samarbete med Leksands kommun, säger Katrin. Vi har en god kommunikation och sänker därmed trösklarna. Kan man göra ett ordentligt förarbete är den kooperativa driftsformen något att sträva efter, så även upp i åren. Jag kan absolut tänka mig att även byskolor kan drivas som föräldrakooperativ, som ett exempel.

Johan Pellas

Dela